onlyme

”jag hade ju själv fått spö så många gånger på mellanstadiet utan att någon hade hjälpt mig eller visat medkänsla. Så nu var det min tur att ge igen.”

När jag läste dem här två meningarna så tyckte jag synd om honom som behövde växa upp i en sådan miljö. Miljön som är fylld av våld, hat och hur man kan riskerar sitt liv för att få makten som ingen har nytta av till slut, men samtidigt så tycker inte jag inte det för att han kunde göra det bästa av det om han ville.
 Jag vet att han har blivit kränkt av dem äldre killarna, fått spö på ett fruktansvärt sätt och blivit kraftigt mobbad under hela lågstadiet och jag vet också att det är jobbigt att bli mobbad i skolan för till sist så tröttnar man på allt och alla.
Känslan av att man någon gång inte kommer hem. Rädslan som jagar dig var du än är och det ända du kan göra är att titta ner på marken. Självförtroendet som man hade byggt rasar bara ner för varje dag som går.

Alla vill få uppmärksamhet och visa folk att man finns överhuvudtaget. Jag tror att det är just det han sökte, hemma hade han inte kärleken eller uppmärksamheten av hans föräldrar och inte respekten ute.Som ungdom så tänker man inte på konsekvenserna  för besluten man fattar.Man gör vad som helst för att bli populär och få makten bland sina vänner och man vill bara att alla ska se upp till en, men senare i livet så kommer allt negativt att komma åter när du minst anar.

Efter att han började strunta fullständigt i skolan för att börja röka på och kröka med fel umgänge, så förblir han mobbaren som ger sig på elever som inte hade gjort honom något. Han skadade hans medmänniskor när han kände för det.
Kunde han inte hämnas på dem som såg till att han fick så mycket spö tidigare?

Det kallar jag för fegt, att han bara ger sig på dem som är svaga och kan inte säga ifrån, men han vågar inte ge tillbaka till dem som en gång hade skadat honom. Jag säger inte att det är bra att hämnas, men om man nu har gett sig in på den vägen så kan man åtminstone tänka på hur det var när han själv blev utsatt för mobbning och han kunde istället gå till dem som var jätte onda mot honom.

Han vet exakt hur det känns att bli utsatt för kräkningar och mobbing, men han gör ändå detsamma med hans ”kamrater” i skolan och utanför skolan. Varför kunde han inte behandla dem som han själv ville bli behandlad?

Han hade så mycket ilska i sig och ville bara få ut det på vilket sätt som helst och det gjorde han genom att han hamnade ofta i Slagsmål och misshandlade andra. Aggressivitet som han fick under den tiden gjorde så att han förlorade sin medkänsla. Han hamnade i lägen som han inte kunde hantera och aggressivitet som tog över honom ledde till våld som han trodde kunde lösa allt.

Om jag var han skulle jag bita ihop och fortsätta sköta skolan och jobba mot mina mål. Jag skulle få ljus framtid och bra jobb. Jag skulle säkert få nog av alla som kränkte mig, men det som inte dödar mig hävdar mig. Jag skulle hämnas på dem genom att lyckas för det är det som dem stör sig mest på.
Hade han inte slutat gå till skolan så skulle han ha kunskapen och läran om att det är fel att lösa allt med våld. Han skulle veta att man löser problem bäst genom att prata och han skulle veta att slagsmål löser ingenting utan bara gör saken värre.
Tyvärr så valde han den enkla vägen ut för att slippa det mest besvärliga tiden han gick igenom.